pretto..

jag älskar bloggen. jag älskar att hitta vackra saker. fota dem. redigera. lägga upp dem här. speciellt roligt nu när jag upptäckt glädjen i att lägga in text i bilderna. det gör mig glad och fylld av energi.

under hela förra året var bloggen ganska inaktiv av olika anledningar.. mitt liv var en berg och dalbana av känslor och upplevelser, fysiska och psykiska. då tappade jag bort det här intresset. det var helt enkelt inte viktigt för mig just då.

men nu tror jag att det är det igen. problemet är att jag ofta känner mig så jävla pretto när jag bloggar... som en klämkäck tönt som försöker få allt att verka rosaskimrande. och sån vill jag inte vara. livet är för innehållsrikt för att låtsas att allt bara är fantastiskt..

men just här tror jag att jag vill vara det. rosaskimrande. poetisk. pretto.
det är det som inspirerar mig och det är det jag vill blogga om!

jag älskar sånt här

..och sånt här..
dessa ska jag snart plantera så vi kan ha paprikor i sommar

jag är en person som har stora krav på livet och tillvaron samt
vad dessa bör innehålla.
men jag är samtidigt så otroligt lätt att göra glad.
så små små saker glädjer mig så ofantligt! ofta!

som den här ljuvliga lilla blomman som M fått av tant N.
varje gång jag ser den blir jag lycklig!
den får symbolisera hur mycket jag älskar naturen, växter och blommor.
och så vårt lilla frö förstås.. lilla finaste persikan här hemma som har hela världen för sina fötter..