jag är så trött och längtar så otroligt mycket efter ljus och värme. jag älskar vintern och njuter nu när det kom mer snö men det känns ändå som att den ständiga tröttheten inte går att bota med annat än massor av d-vitamin och mentalt välmående i form av sol! åh.. varje morgon i bilen försöker jag hämta energi ur bra musik. oftast kommer det en riktigt bra låt som jag på hög volym försöker tillgodogöra mig. lyssna, må bra och tänka positiva tankar.. det fungerar..
ibland :) för stunden är det också värdefullt att titta på sån här bilder från stunder som var underbara! kramas och halvsova i varm eftermiddagssol på en brygga.. DET är välmående på hög nivå för mig!
ikväll har jag tillbringat flera timmar med att läsa olika kloka, starka och coola kända kvinnors bloggar (tack för hjälpen Sabina :) detta läsande väckte flera tankar hos mig.. jag bryr mig alltid för mycket om vad andra tycker, tänker och tror om mig. jag vet att det bara tar energi och självkänsla av mig och att ingen annan egentligen bryr sig.. mitt ständiga löfte till mig själv är att sluta bry mig om vad andra tycker, eller vad jag får för mig att andra tycker.. till och med här i bloggen täkner jag på hur och vad jag skriver ofta, och tänker då alltid på vad alla som läser ska tycka eller tänka.. det är ett beteende som jag gärna vill sluta med! så jag skriver det här, det kanske hjälper :) för jag kan bli trött på att jag lovar och lovar mig själv men egentligen händer det inte så mycket.. jag vet att jag inte har några dömande läsare, ni är fina! det är ju bara i mitt huvud...
det är skönt att få utlopp för olika sidor av sin personlighet på olika ställen.. bloggen har blivit ett ställe för mig att uttrycka glädje och skönhet i mitt liv. och jag gillar att ha det så! det är skönt och glädjande att här finns ingen plats för oro, ilska, sorg eller misstro. delar som är lika självklara i mitt liv som i alla andras.. men så lägger jag en förväntning på mig själv. som jag måste uppfylla och hålla. men jag funderar på att vara modig och våga bryta den förväntningen, om jag får lust till det. kanske våga svära lite tom :) jag svär ju så jävla mycket annars!
jag älskar folk som är uppriktiga och vågar stå för vad och hur de är, till fullo. i veckan var det en kollega som helt enkelt talade om att hon hade såna hemorrojder att hon varken kunde sitta eller gå så hon var tvungen att gå hem och stanna hemma några dagar. självklart tyckte jag först och främst synd om henne. men mest beundrade jag henne för att hon så självklart vågade tala om detta, som om det vore ont i halsen. befriande och modigt! och inte alls konstigare eller ovanligare än huvudvärk, egentligen...
kram på er alla :)
