fredag 21 oktober 2011

gravid

36+0 idag

hela mitt väsen upptas av graviditeten. jag hade aldrig i min vildaste fantasi kunnat föreställa mig att det skulle kännas så stort och så mycket att vara gravid.

dels det fysiska. jag mår jättebra! men oj vad det påverkar kroppen att ha den där lilla personen där inne.. mer & mindre. upp & ner. alltid olika. olika dagar och stunder. och så allt nytt som hela tiden händer med kroppen. tecken på att den lilla snart ska komma ut..
jag mår bra och tycker själv att jag hitills genomgått en problemfri och lätt graviditet. och ändå är det tusen och åter tusen små och stora saker som händer i min kropp som påverkar mig varje sekund.

och så det stora. det psykiska. jag tänker på Dig hela tiden. planerar. funderar. drömmer. undrar. oroar mig ibland. är lycklig och längtar för det mesta. jag vill bara tänka på Dig hela tiden. och har precis också börjat tänka väldigt väldigt mycket på hur det kommer att bli den där dagen då du bestämmer Dig för att Du ska komma ut till oss. blir det om 2 veckor? om 3? om 4? om 5? om 6 veckor är Du garanterat här! förhoppningsvis måste jag lägga till.. för oron finns där nånstans fortfarande. att något skulle hända Dig på vägen.
då skulle jag dö inombords...

men Du kommer!
och jag längtar!
jag är så nyfiken på vem Du är. hur Du ser ut. vilken personlighet Du har. har Du hår eller inte? är du mörk eller ljus? är du stor eller liten?

ingenting vet jag om Dig. men ändå känner jag Dig så väl. vi har en så vacker och fin relation Du & jag. varje sekund av dygnet finns Du här hos mig. inuti mig. det är fantastiskt. på morgonen, mitt på dagen, på eftermiddagen, på kvällen, på natten. alltid. jag känner Dig och Dina rörelser så väl.
jag älskar dem och jag älskar Dig.

det är så spännande och stort att kunna känna såhär inför någon jag inte känner eller mött ännu. men som ändå är mig närmre än någon annan människa i världen varit. ingen annan har legat inne i min mage och sparkat och levt och hickat och bara varit så underbar som Du.

snart är Du här. än så länge är mitt liv detsamma. men ändå inte. för det är redan totalt förändrat. i drygt 8 månader har jag redan anpassat mig efter Dig och Dina behov. ju längre tiden går desto mer omöjligt skulle det vara att glömma bort Dig för mer än några minuter. och ju längre tiden går desto mer beroende har jag blivit av Dig. och desto mer längtar jag!

det känns så fantastiskt och speciellt att snart få träffa Dig!
vem Du än är så är jag så glad över att få bli Din mamma. redan vara Din mamma. för Du är ju redan här på så många sätt.
drömmarna och fantasierna just nu är så intensiva. de är könlösa och ansiktslösa. och det gör dem så speciella. för det är bara en känsla på nåt sätt.
en känsla av djup kärlek


7 kommentarer:

  1. *tår på kinden* ..finner inga ord. Så vackert. Så himla vackert J! Du är vacker, hela du är vacker. Dina tankar är vackra. Tack för att du delar med dig.

    SvaraRadera
  2. Åh, Johanna, jag gråter! Vad fantastiskt vackert du beskriver det. Visst är det så, inget kan förklara innan man har upplevt att ha det där miraklet inom sig. Och även om ord kan kännas otillräckliga är ditt inlägg en fantastisk bekrivning av något obeskrivbart. Tack!

    Nu är vi hemma från sommaren, vi åkte tidigt imorgse och är nu mitt uppe i tvättmaratonet i höstrusket.

    SvaraRadera
  3. Tack kära Johanna för att du delar med dig av dina tankar och glädje. Vi blir rörda av dina fina ord och vi väntar med spänning på nästa barnbarnsbarn! Det är stort för oss att få dela glädjen med dig och Ronnie. Kramar till er bägge!
    Farmor och farfar

    SvaraRadera
  4. Blev också alldeles rörd av det du skrivit. Så lustigt hur dessa små liv tar över hela ens existens på en gång... på ett bra sätt. Du har säkert läst ibland hur trött och less jag varit, att man desperat behövt egentid... men så när man får den där egentiden, då bara längtar man hem till sin familj igen. ite lustigt faktistk men underbart att man får känna så! Jag önskar dig all lycka nu framöver... du har så mkt underbart att se fram emot och man märker hur redo du är!! Kram

    SvaraRadera
  5. vad fint ni skriver allihop :) tack! det är så roligt när man skriver av sig och så bara blir det något som berör andra så mycket!

    och ann, den där längtan efter egentid har jag all förståelse i världen för! den VET jag att jag kommer att sukta efter inom en snar framtid :)
    det är precis som med graviditeten. mesta tiden härligt och fantastiskt, ibland blir man trött och less och desperat :)

    stor kram till er alla!

    SvaraRadera
  6. så fantastiskt fin text.. har läst den så många gånger nu :). den gör mig glad! kärleken mellan mamma och bebis i magen är så VACKER! du är så duktig på att förmedla känslor i ord. du borde göra det oftare :). kram

    SvaraRadera
  7. Gick in för att läsa din text igen.. och tänk att du inte är gravid längre nu! Tänk att du är mamma!! Fantastiskt vad fort tiden går ibland... alla tider. Massa kramar!!

    SvaraRadera