nya känslor

hösten
än är vi inte riktigt där.. men snart så.
de flesta som känner mig vet att jag älskar våren och sommaren och blir så trött så trött av bara tanken på hösten. fram tills nu!

för några dagar sedan fick jag höra en person berätta om en stor förändring i hennes liv. historien fick mig att känna stor beundran för en person. beundran för den personen som drabbats av en stor förändring i livet. tagit det hårt. men efter 2 år valt att acceptera, förlåta och gå vidare. med orden det är ju ändå som det är, jag skadar bara mig själv genom att inte komma över det. det berörde mig jättemycket och fick mig att tänka efter ordentligt! så otroligt starkt av en person att förlåta ett stort svek och sluta vara bitter eftersom det ändå inte skadade någon annan än den personen själv.

min höstfruktan är över. visst, jag kommer säkerligen att fortsätta känna ett visst vemod när sommaren övergår i höst. och jag kommer garanterat att lida av mörkret. och längta till nästa vår. men jag ska sluta gnälla och klaga över hösten. sluta bara se det negativa och hur allt dör när hösten väl stormat in. för det är ju som det är! och det kommer aldrig att förändras. den enda som blir lidande är jag själv som inte riktigt klarar av att släppa taget om sommaren. genom att gnälla och sura över den nya årstiden förstör jag bara för mig själv.

när jag började tänka i de här banorna i samband med att jag just i år ser fram emot hösten enormt mycket kände jag mig som en svikare. mot sommaren och mot mig själv eftersom ingenting kan få mig att må så bra som sommaren. men med lite hjälp från N förstod jag att jag inte behövde känna så :) det tog 30 år för polletten att ramla ner och jag känner mig ganska negativ och larvig när jag tänker på att all energi jag lagt ner på att avsky hösten. egentligen helt i onödan..

i år ser jag med glädje fram emot röda löv, frisk luft, skogspromenader med svampplockning, mys i soffan med tända ljus och te, goda och roliga inomhusmiddagar med vänner och allt annat som enbart hösten har att erbjuda.