jag har sett den underbara miniserien om Maria Montessori.. dels var det en mysig och mycket bra kostymserie med alla delar en bra film ska ha! men främst var det intressant och fascinerande att få följa denna kvinna som kämpade hela sitt liv för barns rättigheter och hennes övertygelse om deras utveckling. det blev ju inte lättare för att hon var kvinna om man säger så............
det är häftigt att se hur det som idag till stor del präglar barnysyn och syn på utveckling och lärande var tankar och åsikter som det kämpades för i början av 1900-talet i Italien. när jag började titta så tänkte jag flera gånger på hur fantastiskt mycket som har hänt sedan dess och på hur annorlunda det är idag. men ju längre jag tittade desto mer ändrades den tanken... för jag skulle nog vilja påstå att egentligen har nästan ingenting hänt på de här dryga hundra åren. det som har förändrats och förbättrats är kvinnans värde och roll i forskning, lärande och samhället över huvud taget (tack gode gud..) men synen på barn är i mångas ögon nästan oförändrad..
visst samhället har förändrats och det finns många som lärt sig förstå sig på barns utveckling och värde.. och det ligger i tiden att vara kritisk och analytisk vilket också kanske bidragit till barnsynens fördel. samt att vi är så ofantligt lyckligt lottade att vi lever i ett land där förutsättningarna är sådana att vi har möjlighet att ge våra barn en stor roll i våra liv. alla älskar sina barn och vill dem det bästa och då ställs naturligtvis större krav och förväntningar på förskola och skola.
men.. fortfarande prioriteras inte de små barnen alls i samhället. fortfarande måste vi som arbetar med de ynsta barnen ständigt försvara och förklara oss eftersom många inte förstår hur otroligt viktiga de är. fortfarande har det lägre status att arbeta med yngre barn än äldre vilket enbart speglar samhällets syn på människor. som att en människa blev viktigare och mer värd ju äldre den blir. jag skulle vilja säga tvärtom! eller är man inte lika mycket värd och lika viktig oavsett om man är 1 år eller 100?!? att det är såhär är ju egentligen inte ett tecken på att synen på yrket förskollärare i sig har låg status utan på att det är i själva verket är barnen som besitter den låga statusen, vilket är tusen gånger värre...
om vår uppgift är att hjälpa barn att hitta skatten och kraften inom sig så lägger jag mycket stor vikt på arbetet med de allra yngsta barnen. en inre styrka och tro på sig själv och andra är inte något man kan börja hjälpa barnen att plocka fram när de är 10 eller 15. det arbetet börjar när barnen är 1 år! med en gammeldags syn på lärande och utveckling där det går ut på att enbart stoppa barnen fulla av det vi kallar kunskap är det nog lätt att tycka att en 12-åring är viktigare än en 2-åring... men jag anser att min uppgift som lärare är att hjälpa barnen att våga, att bli modiga och tro på sig själva. att våga utveckla det de är intresseade av och inte vad de borde tycka om. då spelar det ingen roll hur gammal barnet är. självklart kommer detta handledande och lärande se olika ut och innehålla olika saker men det går inte att värdesätta någon fas i barnets liv som bättre eller viktigare..
jag älskar barn och jag är glad över at få ägna dagarna åt att vara med dem. barn är morgondagens vuxna och den grunden de får idag kommer att påverka hela samhället om inte så många år. då vill jag tro att jag är viktig och gör en skillnad!
"har jag lyckats förgylla ett enda dystert barnliv så är jag nöjd"
astrid lindgren
lyckas vi tillsammans också förgylla massvis med odystra barns liv är det ju helt fantastiskt!!!
puh! jag vet inte om någon orkade läsa hela det här långa inlägget men jag kände att det var något viktigt som jag behövde få ur mig :) och jag vet att många av er, mina vänner, som läser det här delar min åsikt och förstår vad jag menar!
:)
helgen har jag tillbringat med bästa vännerna hemma hos N. jag blev bjuden på en hel helg i lyxens tecken och blev firad riktigt ordentligt :) så himla gulligt! på bordet fanns en specialanpassad meny..
till frukost serverades det nybakat bröd och färskpressad apelsinjuice.
så fina!
vi gick en härlig promenad i det kalla vackra landskapet..
jag kan inte få nog av den här anemonen! inte ens nu när bladen ligger strödda runt vasen..
det är inte så många dagar i månaden som vi båda är lediga och har en hel helg av lugn & ro tillsammans.. men det är underbart när det väl händer :) mysigt och roligt!
det är ju omöjligt att sluta njuta av det ljuvliga vintervädret!
så himla fin tavla...
vi tänkte se avatar i 3D-versionen idag men det var tydligen fler än vi som tänkte det.. så det blev inget.
omgiven av god mat, vin och framför allt mina underbara vänner.. TACK för att ni finns och för att ni förgyller mitt liv genom att vara de fantastiska personer ni är! jag älskar er!!! så många skratt och så mycket värme...
på besök i narnia..
nyårsafton firade vi med fina vänner. en otroligt rolig kväll!
